torsdag 19 januari 2012

tur i oturen

Tog mod till mig och ringde upp försäkringsbolaget och pratade ut om det hela. Kände att jag ville veta status. Förra gången jag ringde fick jag tala med en riktig ragata som fick allt att låta frutkansvärt mycket värre och gav mig skuldkänslor så det hette duga! For what reason? Ja,det undrar jag! Ringde tillbaka dit idag och ville egentligen inte att någon skulle svara. Du vet så som man kan känna ibland när man verkligen inte vill höra vad som ska sägas i andra sidan luren. Så kände jag idag. Önskade att ingen skulle svara och att det skulle ske ett mirakel och att jag bara skulle slippa handskas med det här något mer. Från att ha öppnat det där kuvertet så blev luften så mycket tjockare nästan lite svår att andas i. Tårarna rann ner för kinderna och det gjorde ont på huden. Det kändes som att min hud var så där frusen som den kan bli när man varit ute några timmar på en kall vinterdag. Alldeles iskall och lite torr. Försökte att tänka logiskt,tog tag i telefonen och ringde en efter en,men ingen svarade. Inget svar i någons telefon förutom i min egen. Kände mig ensam. Som om jag kunde höra ekot från mina egna ord.
Lämnade ett voicemail till min LCC som tillslut ringde upp mig. Vi pratade igenom allt och efter vårat samtal kändes det lite bättre. Men jag var fortfarande jättenervös för att ringa till försäkringsbolaget idag. Här är jag liksom, tjej från Sverige,i Stora AMERIKA och ska ringa ett amerikanskt försäkringsbolag och fråga vad som händer? Kändes lite nervöst.. Sov rätt dåligt inatt.
Så när jag vaknade imorse så kände jag att om jag inte ringer nu det första jag gör när jag kliver upp,så kommer jag vara på kasst humör hela dagen och bara gå och tänka. Så för att få allt överstökat så tog jag tag i telefonen och slog numret. På andra sidan svarar en Amy. Vi diskuterar det hela och jag ställer miljoner frågor och förösker hålla mig lugn. Den enda tanken som vägrar försvinna är "hur ska jag kunna betala tillbaka $18.264,79. Hon försäkrade mig om att jag INTE behöver betala det här,utan att det bara tar väldigt myket längre tid för dessa bolag att bearbeta såna stora räkningar. Dom har pratat med jsukhuset och allt var under kontroll ,sa hon. Hon sa att jag skulle få en räkning på ca $50 för självrisken,inom några veckor,men att om jag fick något annat så skulle jag höra av mig. Så nu borde ju allt var lugnt eller hur.. ja. Jag hoppas det. Men det är svårt att inte tänka "shit,tänk om hon har helt fel,tänk om jag kommer få betala allt iaf,eller om det blir något strul... borde jag ringa och prata med någon annan bara för att dubbelkolla att det hon sa till mig verkligen stämmer..?"

Jag vet inte. Det skulle kännas skönt att ringa igen och höra någon bekräfta allt,så jag vet. Men det känns som att det vore för mycket. Jag ska nog försöka slappna av och inte oroa mig istället.
Det låter väl som en plan?

Inga kommentarer: