måndag 19 september 2011

mitt hjärta

Käraste du,var är du nu.
Jag tror att du svävar,mellan våra världar.
Jag hoppas du ofta hälsar på,jag tror du vet att jag saknar dig så.
Min starka soldat från en lång strid,äntligen får din själ vila i frid.

Mitt hjärta du bär,i mitt minne du föralltid är.
Tack för allt du givit mig,tack för att jag minns.
Tack för att du alltid varit min bästaste vän,jag hoppas att jag snart får se dig igen.
Din kropp kan inte längre göra sig hörd,men din själ kommer alltid kunna göra mig berörd.
Inga ord,jag kan inte höra. Ingen hand smekandes mot min kind,bara en bris från en kall vind.
Inga blickar kan längre ge mig svar,men det kommer alltid hjälpa mig att bara minnas vem du var.

Min morfar,jag kommer aldrig sluta sakna. Önskar att du kunde komma tllbaka och bara vakna.
Från en dvala du varit i en stund,ungefär så som med Jon Blund.
Men nu är det dags att komma tillbaka,att vara med oss igen.
Dock vet jag innerst inne att du är fast i himmelen.
I minnet du lever,du finns alltid kvar.
I minnet vi ser dig,precis som du var.

Dags att försöka avrunda,nu ska jag vara stark.
Jag måste fortsätta mitt liv här på jorden,på fast mark.
Ävenfast jag önskar att jag kunde sväva med dig,så vet vi båda att det inte går.
Men sålänge jag ditt sällskap får,så kommer du nog se att jag snart bra mår.

Hur vi ber och hur vi gråter,morfar får vi aldrig åter.
Alltid nöjd och glad du var,tröst och kärlek allt du gav.
Men i vårt hjärta vi har minnet av en älskad morfar,farfar och far.
Givmildheten var din stjärna,godhet var ditt hjärtas sång.

Nu orkar jag inte mer,jag vill sova och drömma.. Har aldrig varit någon poet
eller bra på att skriva varken dikter eller att rimma. Men allt det här gör precis som
Morfar beskrev det för några dagar sen.. det bara "rinner ur mig" så naturligt.

Jag kan inte hålla mig längre,jag gråter en skvätt.
Men ska komma ihåg allt han lärt mig om vett & etikett.
Jag vet vad han vill och jag ska göra honom stolt. Jag älskar dig morfar.
Från denna skvätt av tårar ser jag mig över axeln och glädjs över mina minnen som jag har,över allt som jag uppnått och allt jag varit med om. Detta sparas nu i ett kapitel som jag med nöje kommer att gå tillbaka till många gånger för att repetera,gråta,skratta och framförallt minnas.

Jag vänder mig om och tar mitt första stora kliv. Från och med nu börjar mitt nya liv.





Inga kommentarer: